Tips för en lyckad kladdkaka

Jag funderade på om jag skulle skriva det här, eftersom lyckan antagligen skulle vända då. Men jag tar risken.

Jag har börjat få rykte om mig att vara en grym kladdkaksbakerska. Och jag tror att det till viss del kan vara befogat. Därför delar jag här med mig av mina bästa trix.

Gör en stor smet, så blir den mer kladdig och mindre torr. Till min form är 1,5 sats lagom.
Ha i en nypa salt, och kanske lite kaffe
Använd riktiga råvaror. Riktigt smör, och gärna riktigt vaniljsocker.
Om du liksom jag inte använder så mycket ägg men alltid köper sex-pack eftersom det är det enda som finns - släng ihop en kladdkaka när du har ägg hemma och ställ i frysen. Kladdkakan blir ännu goare när den har varit fryst, och det är sällan (aldrig) fel att ta fram en bit.

En följeslagare ska dödas

Jag har alltid hatat alla former av idrott. Jag tror faktiskt att idrottsfobi vore en passande diagnos på mig.

Jag hatar att springa. Jag hatar att vara andfådd. Jag får kallsvettningar och panikhjärtklappning när folk börjar säga saker som "vi kanske skulle spela lite brännboll, eller ha barfotafotbollsturnering, typ. Ja, något roligt som alla kan vara med på".

När jag var liten fick jag vara domare när de andra skulle spela fotboll. Fast jag fick sparken eftersom jag inte hade fattat att även domaren var tvungen att spinga med och dessutom ha koll på spelet. Och jag har förstås minnen från när man skulle välja lag på rasterna, eller alla "gå fram"-rop från alla brännbollsmatcher. Inte trevligt för en prestationsinriktad perfektionist.

Man skulle kunna säga att idrottsfobin har varit min ständiga följeslagare. Men nu har jag tänkt lura mig själv genom att börja idrotta utan att fatta att det är en idrott. Jag har nämligen anmält mig till en studiecirkel i afrikansk dans. Det borde väl passa mig? Rätt dyr är den också, nästan tusen spänn. Så då måste jag ju utnyttja lektionerna. Förhoppningsvis ska det här bli första steget. Nästa termin kanske jag både ska dansa och ha gymkort. Oj, nu börjar jag få hybris.

Älskar jag mitt jobb?

Jag brukar säga att jag älskar mitt jobb. Och det brukar kännas så. Jag får ägna mig på heltid åt det jag har gjort på fritiden i alla år. Jag får vara med och följa ungdomar i deras engagemang. Och jag har så många fantastiska människor omkring mig som brinner och vill och har så kloka tankar och gör så mycket bra saker att jag ofta blir alldeles tårögd.

Men på senare tid har jag ändå inte känt mig lika peppad. Och så kom jag på att när jag jobar får jag inte driva mina egna idéer. Jag är en idésprutande personlighet. Jag kan lätt komma på tio idéer som jag tycker är skitbra (fast jag vet innerst inne vet att antagligen bara en av de är det). Då vill jag kunna argumentera för mina idéer och vrida och vända på dem ihop med andra och sen dissa eller vidareutveckla. Men i mitt jobb ska jag ju hjälpa till att förverkliga medlemmarnas idéer. Möjligtvis komma med förslag om de själva har idétorka, men absolut inte propsa på att de ska göra som jag vill om de är tveksamma.

Det är frustrerande. Jag kanske ska sluta till jul ändå och bara vara ideell och fri som Emil Österlund säger?

Några idéer som jag skulle vilja ge en chans.
* Göra en aktion på Stureplan. T.ex. på temat "Stoppa alkoholglorifieringen" utklädda till änglar.
* Ha med norska teatergruppen Kolon på UNF:aren Super edition (Varför köpte inte kursledningen den idén? Varför?)
* Ha en studiecirkel i tre delar om alkoholfria drycker med alkoholfri vinprovning och cocktailkurs med "riktig" bartender. Perfekt för nya medlemmar som vill göra något enkelt, konkret och tidsbegränsat.
* Hålla självförsvarspass för UNF/IOGT-NTO Seda
* Anordna en gala med alla Världens Barn-organisationer i Stockholm där vi har tokbazar, träffas, har trevligt, knyter kontakter etc.

Vuxenpoäng

Jag känner mig på tok för vuxen just nu.
Sambo
Lägenhet
Jobb
Alldeles för mycket lån, som konsekvens av lägenhet

Och idag träffade jag tillråga på allt två kompisar varav den ena ska gifta sig i sommar och den andra ha barn i januari.

Vad är det som håller på att hända?

Jag kanske ska göra som Zahra och pierca naveln, eller nåt.

Tillbaka

OJ vad länge sen det var jag bloggade. Jag hade glömt mitt lösenord och tydligen har systemet bytts ut sen sist så det tog ett tag innan jag fattade hur jag hanterar bloggen nuförtiden. Men det ska väl ordna sig.

Är du dum i huvudet? Testa dig själv!

60% av högskolestuderande är kvinnor 
16 % av professorerna är kvinnor
n
n
50 % av barnet alstras av mannen
20 % av föräldrapenningen tas ut av män

En kvinna med exakt samma bakgrund som en man tjänar 92 % av hans lön.

Av 291 börsnoterade företag i Sverige styrs fem av dem av en kvinna

72 % av alla chefer är män

...

Det finns en könsmaktsordning i Sverige där män systematiskt överordnas kvinnor. Det orsakar en fruktansvärd massa lidande i samhället där våldtäkter och hustrumisshandel är en del av samma mönster som bygger på att män har fått lära sig att de har rätt att utöva makt över kvinnor. Det är helt sjukt och är något som vi alla borde arbeta för att förändra.

Om du inte håller med är jag rädd att jag kommer att tycka att du är dum i huvudet tills du har gett mig några vettiga argument för motsatsen.

Isch bein ein Ung Vänstrare

Nu har jag varit på min första Ung Vänster-kurs. Det var spännande - mycket som man känner igen från nykterhetsrörelsen och en del som var annorlunda. Många engagerade unga människor som snabbt pendlar mellan hysterisk flummighet och seriösa diskussioner. Många åsikter som kan kännas lite förhastade och ogenomtänkta, men hey, det är ju så det måste få vara! Jag har identifierat mig själv som politisk medveten och hyfsat insatt sen ungefär 12-årsåldern, men insåg hur lite koll jag egentligen har när jag upptäckte att jag inte kan reesonera särskilt djupt om USAs krigföring i Irak, eller har den blekaste aning om vad en Trojskist tycker. Jag har ett visst hum om vem Trojtski var, men vad hade han för åsikter? (Och hur stavas han?)

En slående skillnad är när man inser vilket otroligt rikt förbund UNF är. Jag tror att den kursen jag var på var hela ung vänster-förbundets största arrangemang i år, men det var självklart liggunderlag i skolsalar som gällde, och en måltid kunde bestå av cous-cous med svamp och lök. Bara. Eftersom isbergssalladen hade tagit slut tills jag kom, trots återkommande uppmaningar att inte ta för mycket mat. Det var imponerande att se hur mycket man ändå kan få ut av väldigt lite pengar. Jag tror att UNF har fastnat i en fälla där vi tycker oss behöva en massa grejer för att vi har haft möjlighet till det, och sen vant oss vid det. Nu kan vi inte lägre hålla ett föredrag utan en videoprojektor, och kongressombuden måste ju sova i riktiga sängar, annars orkar de inte...

En stor behållning med kursen var att jag gick mer och mer från att säga "ni" till att säga "vi". Jag börjar känna mig som en stolt Ung Vänstrare- Det känns rätt häftigt.

Det finns helt enkelt inga smarta tjejer... eller?

Jag kollar lite på nobelfesten. (Fråga mig inte varför.) De outsägligt töntiga kommentatorerna kommenterar att alla vetenskapspristagare är från USA. Däremot kommenteras det inte att inte en enda kvinna fick pris i år.

Jag orkar inte heller tänka ut en kommentar. Jag blir bara så trött.


Bästa plakatet på Salemdemonstrationen

Hitler är död - get over it!


Så duktig?

I veckan var jag på mitt första riktiga jobbmöte: anställda från alla fyra förbunden och NBV representerade.  Det var väl som möten brukar vara mest. Vi åt lite julgodis som scouterna hade gjort och gick igenom olika idéer och delade ut ansvarsområden.

Efter mötet kom en av kvinnorna fram till mig och sa typ "vad duktig du var, du kom ju till och med med egna idéer". Det kändes konstigt. Jag förstod att hon menade väl, men var det oväntat att jag skulle komma med egna idéer? Är det normala att nyanställda, unga tjejer bara sitter tysta och sväljer det de andra har att säga?

Deklarera

Alla andra har julstress så här års. Jag ligger steget före och börjar få deklarationsångest.

Jag har aldrig deklararet. Jag vet inte riktigt varför, jag trodde att jag skulle få göra det redan för flera år sen, men jag har aldrig fått någon blankett så jag har liksom inte brytt mig. Och det brukar alltid lösa sig - jag betalar skatt på mina extrajobb som jag sen får tillbaka eftersom jag inte brukar komma upp i skattepliktigt belopp.

Men i vår antar jag att jag måste deklarare och jag känner på mig att jag kommer få världens krångligaste deklaration. Om det ska vara riktigt riktigt har jag haft fyra olik inkomstkällor under 2006: Praktikantlön i Tanzania, sommarjobbslön från restaurangen, studeimedel och konsulentlön. Dessutom är jag rädd att jag kommer att tjäna för mycket  nu i höstså att CSN börjar kräva tillbaka studiemedel, vad händer då? och Kerstin Kokk skrämde mig rejält när hon sa att jag borde spara mina pendlarkvitton för att kunna dra av resor till arbetet.

Någon kunnig människa som vill boka in sig redan nu för att hjälpa mig i februari eller mars eller när det nu är?


Så välkomnad!

När jag kom att tänka på vad jag ska göra på fredag blev jag bara tvungen att skriva ett inlägg till. Jag känner mig så himla pepp inför att börja på det här jobbet! Bara en sån sak som att jag fick ett sms från min vice ordförande där det stod "vad bra det känns att du ska börja jobba hos oss, jag bara längtar!". Eller att chefen går in på min blogg och berömmer mig för mina politiska åsikter ;-) Eller att en kollega skickar ett spontant välkomstmail och och säger att det bara är att ringa om det är något jag undrar över.

Det känns verkligen som att alla bara står med öppen, förväntansfull famn och bara väntar på mig. Och det är ju förstås lite läskigt också, det känns som att jag säkert inte kommer att kunna leva upp till förväntningarna. Men jag skiter i de tankarna nu och passar på att njuta!

Busy busy

Personalsamling typ hela den här veckan, internationell träff i går, Sri Lanka-gruppsmöte på tisdag (jag har inte ens orkat öppna handlingarna), rådsmöte på onsdag och framförallt TENTA PÅ TORSDAG! Jag känner mig skitmesig som har haft tentastress i två veckor men det känns rätt legitimt med tanke på att det är en 9-poängstenta som jag verkligen MÅSTE ta.


Och det enda förtroendeuppdrag som jag har nuförtiden väljer att lägga tre möten veckan innan tentan. Det är ju nästan skrattretande. Så det blir ingen tid till att uppdatera bloggen i alla fall. Ni får vackert vänta åtminstone till på fredag.


Därför är jag vänster

Grattis Robert!

Du gissade alldeles rätt! Det gjorde ju Jimmy också, men din motivering var helt klockren! Jag har alltså gått med i Ung vänster.  Jag har ju velat gå med i ett parti länge för att kunna kämpa för fler frågor än de som ryms innanför UNFs ram. När jag valde funderade jag dels på vilket parti som TYCKER bäst. Men också vilket parti som GÖR bäst. Det hjäper ju inte att bara ha ett fint partiprogram (som sossarna har) om man sen inte för någon aktiv kamp i den dagliga verksamheten för att nå dit. De frågor som ung vänster rockar på är:

* Feminismen! Alla andra partier är bara bleka kopior av det sanna feministiska partiet som faktiskt gräver där de står och lär ut en massa självförsvar på skolor och har killgruppsverksamhet om feminism (som de har i Uppsala) för att nämna några exempel.

* Utrikespolitiken. De gånger jag blir så arg att jag bara vill slå sönder något eller någon är när jag tänker på alla globala orättvisor som finns. Och hur alla vettiga länder som finns i världen (t.ex. Sverige) bara mesar sig och rättar sig efter USAs lynniga vilja. Där är vänsterpartiet det parti som starkast profilerar sig och både kritiserar regeringen på riksnivå, och har protestdemonstrationer på lokalnivå.

* Och så är det ju den där grundtanken om att det inte är rättvist att vissa människor ska få profitera på andras arbete. Man kan tycka att det borde vara en självklar insikt, men ändå finns det en massa liberalt gnäll om att man inte får "ta" de rikas surt förvärvade slantar. Jag börjar misstänka att de helt enkelt inte har fattat att en VD som tjänar 1 miljon i månaden inte gör ett 50 gånger så bra jobb som arbetaren som tjänar 20 000 (eller mindre). Det är en orättvis fördelning i kapitalismen som vi borde rätta till så mycket vi bara kan med hjälp av demokratiska metoder.

Blev resonemanget för knöligt? Läs det enkla exemplet signerat August Strindberg, kopierat från Emils blogg.

- Vad sa ni till mannen där borta?
- Jag sa, att han skulle arbeta fortare.
- Vilken rätt har ni att befalla över honom?
- Jag betalar honom för det.
- Hur mycket betalar ni honom för det?
- 10 kronor om dagen.
- Varifrån får ni pengarna att betala honom med?
- Jag säljer sten.
- Vem hugger stenen som ni säljer?
- Det gör han.
- Hur mycket hugger han om dagen?
- Åh, han hugger en hel del sten på en dag.
- Hur mycke' får ni för det?
- Ungefär 50 kronor.
- Men då är det ju han som betalar er 40 kronor för att ni går omkring och befaller honom att arbeta fortare.
- Ja, men jag äger ju verktygen och maskinerna.
- Hur blev ni ägare av dem då?
- Jag sålde huggen sten och fick in så mycket pengar på den att jag kunde köpa in verktyg och maskiner.
- Vem hade huggit den stenen?
- Tig, dumbom!

42 %

Jag blev 42 % drogliberal. Känns sådär...

http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=52440&a=562216&lid=puff_680218&lpos=extra_2

Om

Min profilbild

Anja

februari 2008
ti on to fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29